Några tankar kring att resa med barn

Eller rättare sagt att resa med våra barn. Alla barn är ju olika.

På det stora hela har det gått mycket bättre och smidigare än vi hade tänkt oss. Barnen har för det mesta varit jätteduktiga och anpassat sig väldigt snabbt till de olika platser vi har varit på. Lowe har inte längtat hem till Sverige en enda gång än så länge, och han kallar alla hotellrum vi har bott i för hem efter fem sekunder.

Visst är det stor skillnad på att resa med eller utan barn. Vi har många gånger drömmande sneglat på andra resenärer som ligger i timmar på stranden med en bok i handen, eller sitter i lugn och ro på kvällarna och äter middag. Samtidigt är det så otroligt roligt att uppleva saker tillsammans som en familj och vi har fått många ovärderliga stunder med barnen, vilket är lättare när man slipper vardagens stress och passande av tider.

Lowe behöver ibland lite övertalning för att hitta på saker, han stannar gärna "hemma" och leker med bilar eller tittar på en film. På Perhentian t ex skulle vi en dag gå en liten tur i djungeln, och han ville absolut inte följa med. Men med lite övertalning kom vi iväg. Lowe sprang fram på stigen och tyckte det var jätteroligt. Det går ju bra det här sa jag till honom. Ja, det gäller att vara både snygg och tuff, svarade han.

Henry har, precis som sin bror, väldigt mycket spring i benen. Vid ett par tillfällen under resan har vi fått kommentarer från andra om att han är den mest aktiva bebis de har sett. Men på stranden blir han jättelugn. Han kan sitta och gräva i sanden eller plaska i vattnet långa stunder. Väldigt skönt med andra ord...

Vissa saker är precis lika jobbiga som vi hade anat, och det är framförallt att äta alla måltider på restaurang. Lowe är ganska duktig på att sitta stilla och äta, men Henry har ingen ro i kroppen till det. På vissa ställen finns det barnstol, och då sitter han en liten stund, sedan blir han otålig och gallskriker om han inte får gå ner. Och det är ju inte så roligt för de andra gästerna, så det är bara att släppa ner honom. Och då vill naturligtvis inte Lowe heller sitta still, så då får vi turas om att jaga barnen runt restaurangen medan den andra kastar i sig maten. När vi kan äter vi därför när Henry sover, och ger honom mat på andra tider, men så vill vi ju inte ha det i fyra månader.

Delvis pga detta har vi bestämt oss för att skippa Langkawi och åka tidigare till Thailand (redan den 19 september) och lägenheten vi har hyrt på Koh Lanta. Då får barnen lite mer utrymme att röra sig på och vi kan sitta ner tillsammans i ett kök och äta. Dessutom ska det bli spännande att uppleva vardagslivet i ett annat land under en längre period.